Den stora Wrestlemaniaåterblicken-återblicken

Om en månad är det dags för den 28:e upplagan av Wrestlemania. För att fira detta tänkte jag återuppta mitt bloggande för cirka tjugoåttonde gången. Eftersom patienten legat i koma en längre tid börjar vi med lite respiratorbehandling i form av ett gäng recensioner jag skrev av de 16 första Wrestlemaniagalorna för ungefär fem-sex år sedan. Jag tror att de passar folk som inte är så jätteintresserade av wrestling också. Är det något som är oklart får ni väl ställa frågor i kommentarsfältet.

Så här kommer en inte alls speciellt färsk recension av Wrestlemania 1. Håll till godo!

Den stora Wrestlemaniaåterblicken-återblicken

Om en månad är det dags för den 28:e upplagan

Det nya landslaget är väldigt likt alla gamla.

Det slog mig att något saknades när jag surfade in på Aftonbladets webplats för att få reda på startelvan inför dagens landskamp. Nej, det var inte Zlatan, att han var avstängd vissta jag och han har dessutom sett mer än lovligt trög ut de senaste landskamperna. Inte heller kommer jag att sakna ”Chippen” på kanten. Nej, det var något helt annat.

De senaste tio årens tv-reportage från yngre landslag (U21 och nedåt) har nästan alla börjat på samma sätt. Man har rabblat en rad företrädelsevis utomeuropeiska namn med påbudet att ”lär er dessa namn, för så kommer de flesta namn i Sveriges landslag att låta”. Man har också hävdat att fotbollen är ett av de snabbaste sätten för någon med invandrarbakgrund att accepteras i det svenska samhället. Låt oss nu ta en titt på dagens startelva.

1. Andreas Isaksson

————————

2. Mikael Lustig

3. Olof Mellberg

4. Daniel Majstorovic

5. Martin Olsson

————————

8. Anders Svensson

9. Kim Källström

————————

22. Rasmus Elm

20. Ola Toivonen

7. Sebastian Larsson

————————

11. Johan Elmander

Förutom Majostorovic och Toivonens namn som tyder på en utländsk bakgrund, så är det idel svenskklingande efternamn. Både Majstorovic och Toivonen är dessutom födda i Sverige, i Spånga respektive Degerfors och betraktar sig knappast som invandrare. På bänken sitter landslagets enda utlandsfödde spelare, Emir Bajrami. Man kan alltså konstatera att bakom Zlatan, som trots att han är född i amlmö ofta bejakar sitt utländska ursprung, så är det väldigt tomt.

Frågan är naturligtvis varför det är så. Man behöver inte gå längre  än till U21-landslaget för att hitta spelare med såväl utomnordisk som utomeuropeisk bakgrund. Men något verkar hända när de ska ”flyttas upp” i det svenska seniorlandslaget. Nu tror jag inte att Erik Hamrén eller hans företrädare medvetet valt bort spelare med utländsk bakgrund. Kanske tycker han att vissa spelartyper inte passar in i hans spelsystem eller med de övriga spelare i laget. Dock finns det ett problem med det resonemanget; skulle man  flytta över det till någon annan sektor i samhället så uppstår precis det som skulle kallas ”diskriminering” eller ”strukturell rasism”.

Nu tycker jag inte att man ska kvotera in spelare med utländsk bakgrund i landslaget, eller frånta föbrundskaptenen rätten att ta ut vilka spelare han vill till landslaget. Men det är fel att påstå att fotbollen är så mycket friare från de strukturer än det övriga samhället. Att representera sitt land är den största äran för många idrottsmän och är väl ett bevis om något för att man nått en viss status i sitt yrkesutövande. Att Sveriges landslag i mångt och mycket saknar utomnordiska spelare och helt saknar spelare med utomeuropeisk bakgrund är ett problem som bör uppmärksammas och diskuteras.

Frågor på det?

Data om datorer.

Det är dags att reda ut följande missförstånd: Om man jobbar med data så är man förmodligen statistiker, matematiker eller någon form av forskare som använder sig av kvantitativa metoder. De som kommer och servar maskinen på ditt skrivbord som liknar denna…

Jag är ingen data.

…de jobbar med datorer.

 

Anledningen till förvirringen kommer av att när datorn introducerades kallades den för matematikmaskin eller elektronhjärnor. När dåvarande Matematikmaskinnämnden sökte efter ett mer lätthanterligt ord så föreslog professor Börje Langefors ordet dator. Eftersom datorns främsta uppgift var att hantera stora mängder data användes också ordet datamaskin.Från detta ord har vi den felaktiga kortformen ”data”, vilket alltså avser det maskinen arbetar med snarare än maskinen själv.

Frågor på det?

Upp till kramp- om att fira Sveriges nationaldag.

Bilden ovanför gjordes av Carl Johan De Geer 1967. Den beslagstogs och De Geer dömdes för uppvigling och skymfande av rikssymbol. Det senare brottet är idag borttaget. Säkert finns det dom som tycker att brottsrubriceringen bör återinföras, likväl som de finns folk som tycker att ordnings- och uppförandebetyg i skolan bör återinföras.

Låt mig först sägas att jag inte tycker att man bör gå ut och bränna flaggan, bedriva spioneri eller – hemska tanke- hålla på Finland i morgondagens landskamp. Men varför publicerar jag då denna bild idag, på Sveriges nationaldag? Jo, för att den, till skillnad från nationaldagen, väcker starka reaktioner med sitt pubertala antibudskap. Folk blir förbannade när de ser den bilden, och det kanske med rätta. Men vad är egentligen att vara onationell i Sverige 2011? Eller snarare, vad är genuint svenskt 2011? Jag har svårt att tänka mig att ens den mest inbitne nationalist sitter och äter salt sill och klappgröt för att fira 6 juni.

Nationaldagen torde vara en av de mest artifciella helgdagar vi har. Säga vad man vill om de kristna helgdagarna, men dessa har åtminstone tusentals år på nacken, i synnerhet som man ”råkat” lägga dem på gamla hedniska helgdagar. Den 6 juni tillkom efter man avundsjukt sneglat på Norges 17 maj, fransmännens 14 juli och i viss mån amerikanernas 4:e juli. ”Vad kul de verkar ha ändå”, suckade man. ”Vi vill också fira vår nationaldag”. Vad man glömde bort var att Norge varit självständig nation sedan 1905 och amerikanerna och fransmännen firade befrielsen från britterna respektive stormingen av Bastiljen. Vad firar vi i Sverige? Jo, först tänkte man sig att dagen firades till minne av Gustav Vasas kröning 1523, men sedan kom man ju på att Skåne, Blekinge och Halland inte var svenska då, varpå man la till instiftandet av grundlagen 1809.  Sveriges nationaldag firas alltså till minne av en grundlagsreform som numera inte gäller. Fast för att vara på den säkra sidan så skrev man på 1974 års regeringsform samma datum, även fast detta inte nämns i de ”oficiella orsakerna” till varför man firar Sveriges nationaldag just den 6 juni, Att vi sedan  om två veckor har en dag som alltid känts geniunt svensk, med folkmusik och den där sillen, för att inte tala om snapsen, har liksom glömts bort. Midsommaraftin kommer alltid för mig vara en större ”svenskdag” än den påtvingade nationaldagen.

Naturligtvis finns det saker man bör vara stolt över som svensk. Idrottsframgångar är en sak, även om det nog kan ha sin förklaring i de engagerade människor som utgär förenings- och folkrörelsesverige. Något som vi bör vara stolta över är dock välfärdssamhället, folkhemmet, ja kort sagt den svenska modellen. Fast dessa saker har ju monterats ner med allt större iver de senaste 15-20 åren. Samtidigt har vi sett en ökning av så kallade nationella,i realiteten främlingsfientliga, partier. Är det någon som tror det är en slump att SD:s väljarbas är de människor som drabbats hårdast av nedskärningarna? Naturligtvis inte. Blir man av med det lilla man har så letar man syndabockar. Det är inte första gången det händer och tyvärr inte sista gången heller.

Därför finns det en vits med en sund patrotism. Vi har saker som vi kan och ska vara stolta över. Och det är först när man är stolt över någonting man helhjärtat kan erbjuda andra att ta del av det.

Frågor på det?

 

Hänt sedan sist.

Det är faktiskt på dagen ett år sedan jag skrev vad som skulle visa sig bli det sista inlägget på min gamla blogg och på det året har det förstås hänt en del. Ska man börja så lokalt man kan, nämligen hos en själv, så har jag gått ur Vänsterpartiet. Inte på det sättet att jag skriftligen begärde utträde ur partiet (även fast jag varit sugen); jag bara slutade gå på möten och betala medlemsavgiften. Anledningarna till det är personliga likväl som politiska, men det hårdnackade, snudd på tjurskalliga motståndet mot kärnkraft är en bidragande orsak. Likaså den alltmer utbredda historielösheten; under valrörelsen 2010 stoltserade man med vallåten ”Robin Hoods vänner”. Enligt legenden om Robin Hood så var en av hans främsta allierade Richard Lejonhjärta, en man som vid sitt trontillräde startade en av Europas första pogromer och senare deltog i ett av de blodigaste korstågen. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Dessa är inte de enda skälen; de är som sagt många och skulle utgöra bra stoff till en roman, eller så kanske jag spar dem till den dag jag eventuellt skriver min självbiografi.

Lokalt då; Miljöpartiet, som under perioden 2006-2010 samverkade med de borgerliga, bytte sida vilket gjorde att de flesta trodde på en övertygande seger för de rödgröna. Så blev det inte; man fick ett mandat mer än de borgerliga men vågmästare blev Sverigedemokraterna, som i sin tur var oense om det mesta. Drag under galoscherna alltså!

På landstingsnivå tog de rödgröna tillbaks makten. Annars var den roligaste nyheten att Vänsterpartiets tredjeanamn, Lars Andersson, visade sig ha glömt att rösta. Men han hade visst röstat, påstod han. I en buss på Erikslund. Trodde han. Fast egentligen så var det ett tillgänglighetsproblem som Valmyndigheten borde titta närmare på.Ja jävlar; med sådana politiker behövs inga satiriker.

På riksnivå har kungen råkat i blåsväder för att det påstås att han gått på porrklubb. Dumt nog ställde han upp på en intervju med TT för att bemöta dessa anklagelser, vilket lett till att folk ifrågasatt hans trovärdighet och pekat på hans osäkra kroppsspråk. Personligen tycker jag att kungen alltid haft samma utstrålning som de där sexförbrytarna de sätter fast i programmet Dateline, så man kanske inte ska dra för stora växlar på det.

Valet vanns av de borgerliga, eller snarare: de rödgröna lyckades tappa ett historiskt stort försprång. Vad de beror på lär folk tvista om länge; personligen tror jag det beror på Mona Sahlin och det uppenbara faktum att hon inte trodde på sin egen politik.

Pajas, förlåt, Piratpartiet kom inte in i riksdagen och tur var väl det. I min gamla blogg så hade jag en debatt med dem, och för ett parti som säger sig stå upp gör grundlagen visade de då en pinsam okunskap om vad som faktiskt står i den.

Tyvärr så kom rasisterna i SD in i stället. Ett misslyckande för alla andra partier, som  försökte tiga ihjäl dem och som nu måste ta upp kampen mot sådana strömningar på allvar.

Mona Sahlin fick inte helt oväntat sparken. Det är lätt att vara efterklok, men någon borde talat om för Socialdemokraterna att förnyelsearbetet knappast borde letts av någon som hade sitt karriärzenit 1995.

Före...

Annars är årets nyhet att Hasse ”Kvinnaböske” Andersson rakade av sig skägget och blev ny partiledare för Socialdemokraterna.

...och efter.

Nej, jag skojar givetvis. Håkan Juholt är faktiskt hela fjorton år yngre än Hasse Andersson. Dessutom är ju Kvinnaböske skåning och Juholt kommer ju från Oskarshamn. Huuruvida partiledarbytet innebär någon kursändring ska bli intressant. Annars verkar ju Socialdemokraternas eftervalstaktik mest bestå i att göra upp med regeringen och i efterhand erkänna att de hade rätt i valrörelsen. Något märkligt. Sverige behöver knappast fem allmänborgerliga partier.

På den internationella scenen har en rad folkliga uppror mot gamla ledare i arabvärlden inträffat. Vad som kommer hända nu, sedan åtminstone två av dem störtats, verkar ingen veta och med undantag av en del väl revolutionsromantiska facebookinlägg från före detta partikamrater så är osäkerheten stor.

Dessutom har Manchester United tagit sin nittonde ligavinst och är därmed Mesta  mästare i England. Som Unitedsupporter blir man ju ibland anklagad för att vara en ”glory hunter”. Ska vi då en gång för alla slå fast att när jag började hålla på United så hette managern Ron Atkinson och de hade inte vunnit ligan sedan 1967. Sedan är det väl inte mitt fel att de blev de senaste 20 årens mest framgångsrika engelska klubblag? Är det då tänkt att jag ska sluta hålla på dem och börja hålla på typ Crystal Palace istället? Nej, det är inte mer ”äkta” att hålla på Milwall eller Carisle bara för att de spelar i högstaligan en gång per generation. Frågor på det?

Då kör vi!

Då var det då äntligen dags för en ny blogg! Denna ersätter min gamla blogg, mest på grund av att jag inte tyckte det var värt att pröjsa 130 spänn till WordPress, men också för att jag känner att det är dags för en nystart. Eftersom jag nu är politisk vilde, eller snarare politiskt obunden vilde, kommer jag att ge kängor åt vänster såväl som till höger. Låt mig därför börja med att jag tycker det är pinsamt att Vänsterpartiet, eller åtmistone dess riksdagsgrupp, går i NATO-ledband numera.

För er som vill läsa mina nördinlägg, så finns den bloggen kvar här.

Frågor på det?